Är nu inne på min tredje veckas sjukskrivning... O det blir (förhoppningsvis bara) en till..
Blir idiot på systemet som gör allt så förbannat invecklat!
Jag jobbar med 5 barn i 6 års åldern som har mycket speciella behov av stöd..
Det som ligger till grund för min sjukskrivning är att vi är kort om personal. Vi behöver endast en 60% till så skulle allt bli bra.. Men det har kommunen(skolan) inte råd med..
Så vad blir summan av kardemumman.. Jo man bränner ut sig...
Jag hatar att inte ha struktur i mitt liv.. Vill helst att allt bara ska "flyta" på..
Men nu går mina dagar och nätter åt att tänka, fundera och klura på hur man ska kunna göra situationen bättre för barnen och oss.. Vilket är en helt omöjlighet så som jag ser det..
Veckorna som jag har haft mina barn är tuffa iom att jag inte sover.. Blir idiot på det med (känns som om man blir värre hemma)
Men barnen gör även så att mina dagar blir kärleksfulla :)
Nu till det vardagliga..eller??
Var och besiktade bilabret igår..
Otippat så gick fanskapet inte igenom..
Kan säga att har inte varit mina bästa veckor.. Inte mycket som går min väg..
Småfel var det och det är störande.. MEN jag kan ändå inte fixa skiten själv.. Så är det någon som känner sig manad kan ju hojta till så kan jag stå för kaffe och FET lussebulle :)
Tänk att man står där varje jävla år och svär åt det heta sockret och skriker att inte ett år till..
Och det gula kletet som aldrig tycks ta slut..
Men barnen älskar det och jag efter brända fingertoppar kan glädjas åt mina glad ungar :)
På fredag är det utklädningsdisco för ungarna och Bella ska va sömntuta...
Passar henne utmärkt sa jag..
Hon sa..
-Blir skitbra.. Bara att hoppa i sängen när jag kommer hem :)
Så nu hoppas jag på bättre tider....
TYP SOMMAREN!!
