Jag har nästintill hela mitt liv jobbat med barn i alla olika åldrar..
Jag har inte alltid älskat mitt jobb men oftast får det mig känna att jag gör någon skillnad..
Just nu jobbar jag med ex antal barn i åldern 6-7 år(!)
Sjukt jobbigt emellanåt med bara den stundande trotsåldern som visar sig då o då på barnen..
Men när man lägger till diagnoser på det så har de det inte lätt..
Där känner jag att jag gör skillnad.. Inte alla dagar men ofta.
Jag har kommit väldigt långt i mitt arbete fast man ofta får "stryk"..
Pojken som jag nu jobbar med har visat att har har tillit för mig o det är skönt.
Det finns väldigt mycket positivt man får av att jobba med barn och man får många roliga kommentarer och utlägg av barnen..
Men det finns även en väldigt mörk sida..
De barn som far illa.
Vi har anmälningsplikt och man gör det man förmår genom att finnas till och lyssna och även låta barnen gråta o vara "små" då de ofta tvingas att vara stora o klara sig själva hemma..
Man önskar i vissa lägen att man bara kunde plocka hem dem för att ge dem kärlek o trygghet som de är värda...
Den sidan är fruktansvärd!
